I onsdags, den 1 april firade Peo och jag 20 år som gifta……20 år!

Vi träffades första gången i Italien, när jag arbetade där som reseledare, sen när jag flyttade hem till Göteborg bjöd han ut mig på en date till Restaurang 28+ Bra jobbat! Vill man imponera är 28+ det rätta valet! En helt underbart mysig restaurang med egen vinkällare, suverän mat och service, dessutom en stjärna i Guide Michelin.

Den kvällen fick de mer eller mindre slänga ut mig och Peo från restaurangen…..och jag slängde mig sen i famnen på Peo, vilket resulterade i 2 barn, ett bonus barn och giftermål

Vi hade från början en dröm att gifta oss på en alptopp, varför gjorde vi inte det? Nej, man drogs med i det traditionella släktkravet, ett litet bröllop där vi valde att lägga krut på bröllopsmiddagen som också var 28+.
Att gå emot sin dröm bara för att tillfredsställa andra! Dessutom den 1 april – bara det datumet säger ju att det kanske är ett skämt?!
Redan här känner jag att det började fel – Därefter den traditionella vardagen med barn, arbete, företag, och livet blir sig aldrig mer likt.

Det är nu man borde ställa sig frågan om faktiskt gifter sig eller om man till och med blir lite förgiftad!

Jag har funderat under flera år om jag egentligen borde separera, leva mitt egna liv ett tag, och kanske få möjligheten att träffa och uppleva en ny man. Men ibland visar livet en vägen och en klok kvinna vi träffade på en tillställning sa; ”Det tar alldeles för lång tid att lära upp en ny”!

Haha……Den köpte jag direkt, och insåg att det nog bättre jag behåller den jag har, han är ju trots allt inte så dum när allt kommer omkring, och även ny man skulle säkert bli vardag till slut 😉

Så med den inställningen och 20 år som förgiftade…..jag menar gifta, tog vi oss i kragen och gick till 28+ i onsdags igen.

Var det trevligt?
Om trevligt betyder att man ligger halvdöd i soffan dagen efter, på grund av, eller snarare tack vare fantastisk god mat och matchande vin till varje lite rätt:
– Ja, då hade vi riktigt trevligt 😀

♥