Är det fokuspunkter i kameran jag talar om? – Nä, faktiskt inte, utan det här handlar snarare om min personliga fokuspunkt. I fotovärlden kan man ju ställa in sin kamera på en eller flera punkter, ja till och med autofokus, och jag tänker att så är det ju i en människas liv också.

För min egen del har jag nog haft hjärnan inställd på alldeles för många fokuspunkter, fast det lustiga är att jag tror inte det själv.
Den här vintern har varit extremt jobbig på många sätt, personligt, relationsmässigt, arbetsmässigt – man stänger av, går upp i vikt, tappar helt enkelt lusten på det mesta. Har försökt att hitta lösningar för ett bra liv, men kraften har helt klart en gräns.
Ibland tror man att man tänker mest på sig själv bara för att man är hemma mycket, jobbar hemifrån, men vid en djupare analysering har jag insett att mitt huvud hela tiden har fullt upp med vad alla andra tycker om mig, hur man bör vara, vad som förväntas av en?! Herregud, jag är ju 50+ trodde detta var tankar som unga mest levde med!

Jag älskar verkligen livet och har tusen idéer, men när hjärnan är ”all over the place”, inställd på för många fokuspunkter, är det lätt att glömma bort sig.
Vad hände med fotograferingen från i höstas? Resorna, bloggen, träningen, livet Annika vill leva?
Helt plötsligt inser jag att den enda jag egentligen inte lägger tillräckligt med tid och energi på är mig själv!

Nä, nu har jag gett mig en spark där bak, jag behöver känna KÄRLEK till livet igen, jag måste få ro i själen och vakna lycklig, tillåta mig att både göra och vara den jag vill vara, utan att fundera så mycket.

Jag vet att jag inte är ensam om att känna så här och det kanske är dags för många av oss att flytta fokus lite mer inåt, ha positiva tankar om sig själv och inse att kärleken börjar där.

”Live your life and forget your age”
– Norman Vincent Peale

 ♥